Nobelpris i Kemi 1951. Blev 86 år.
1912-04-19 Ishpeming (US-MI).
1999-02-25 Lafayette (US-CA).
Seaborg studerade kemi vid UCLA (University of California, Los Angeles) samt i Berkeley. Han blev 1946 professor i kemi vid Berkeley-universitetet och ägnade sig där framför allt åt att undersöka olika grundämnens egenskaper. Han upptäckte därvid mer än 100 olika isotoper och kom att tillsammans med andra forskare isolera och identifiera de så kallade transuranerna, nämligen ämne nr 94 plutonium, 95 americium, 96 curium, 97 berkelium, 98 californium, 99 einsteinium, 100 fermium, 101 mendelevium och 102 nobelium.
Tillsammans med fysikern Edwin M McMillan tilldelades Seaborg 1951 nobelpriset i kemi för deras upptäckter angående transuranernas kemi.
Seaborgium, tidigare provisoriskt kallat unnilhexium, är ett syntetiskt radioaktivt grundämne som tillhör transuranerna. Den mest stabila isotopen, 266Sg, har en halveringstid på 30 sekunder. Seaborgium är uppkallat efter svenskättlingen och nobelpristagaren Glenn T Seaborg